Svårigheten med att vila.

Träning handlar om att bryta ned kroppen. För att kunna få en positiv effekt av det så krävs vila. Men som elitidrottare kan det svåraste vara att just vila.
Om jag går till mig själv så har jag alltid inställningen att göra allt så perfekt som möjligt vilket innebär att underkasta sig hård träning och sköta kost och sömn på ett bra sätt. Målet när jag ställer mig på startlinjen är alltid att jag ska känna att allt varit perfekt i uppkörningen.
När det kommer till vilan så är det däremot enormt svårt att lägga in extra dagar fast kroppen känns seg. Vilan känns ofta som något onödigt ont och gör att jag får dåligt samvete och ångest och frågan om det skulle vara bättre att träna måste ständigt bearbetas.
I år har jag varit bättre på att just vila på rätta ställen och detta har gjort att jag totalt kunnat öka på träningen och dessutom kunnat haft en högre kvalité.
Det är enormt viktigt att inte bara titta till träningsbelastning, det är helt klart i högre grad den totala belastningen som påverkar nedbrytningen av kroppen man skall fokusera på. Så mitt råd är att vara vaksam på hur kroppen känns och hur livet i övrigt ser ut. Utifrån det kan man sedan planera och analysera sin träning och få så bra effekt som möjligt.

Ha de

Jerry Ahrlin